Att längta efter något annat
Jag är föräldraledig med vår yngsta dotter Li just nu. Eller sedan mars 2015 när hon föddes och ända fram till augusti i år. Och det är naturligtvis fantastiskt. Men jag börjar också klättra lite på väggarna och längta tillbaka till jobbet nu. Jag längtar efter att vara något mer än bara mamma. Jag längtar efter att vara Magdalena. Att prestera, att vara duktig på något. Jag älskar egentligen att vara hemma, men jag behöver något mer. Det är dock underbart nu när våren är här och sommaren är på väg. Bättre tid finns ju inte att vara hemma. Och Li är i en väldigt rolig, men krävande, ålder. Hon är överallt, hela tiden. Men är också otroligt tydlig med vad hon vill. Vill hon äta så går hon till sin matstol, är hon törstig går hon till bordet där hennes vattenglas står, vill hon gå ut går hon till altandörren o.s.v. Det är väldigt skönt för jag tyckte tiden just när hon skulle fylla ett var ännu tuffare. Då var hon mer frustrerad. Nu kan vi förstå henne bättre och dessutom är hon mycket snabbare nu när hon lärt sig springa. Jobbigare att jaga henne, men hon är nöjdare, så ändå bättre.
Jag tycker dagarna går så galet fort, och ändå tycker jag inte att vi gör så mycket. Så innan jag vet ordet av är hon väl inskolad på förskolan och jag är tillbaka på jobbet, och rätt snart kommer jag säkert att längta efter ledigheten igen. Man längtar ju trots allt alltid efter det man inte har.